Hemmabio

Alva sitter i sin ikea-stol med bord till och tittar på tecknat. På bordet har hon tilltugg i form av fruktsmoothie och majskrokar.

Bättre hemmabio kan en 15-månaders tös knappt ha!

Den bästa enligt Alva

Igår kom Alva till mig och ville ha hjälp med att sätta på sig sina skor och sina vantar. Sin mössa och halsduk hade hon redan lyckats få på sig själv. När jag hjälpt henne gick hon ut i hallen och hämtade sin overall. Hon gav den till mig och begärde med bestämd blick att jag skulle ta på henne den.

Jag: "Men vart ska du gå Alva?"

Alva: "Momo"

Mamma (alltså Alvas mormor, momo), du är grejen just nu. Du är Alvas favorit. Du och biljardbordet (som finns hemma hos mamma och pappa och som Alva får sitta på och ordna med kulorna när hon är där).

Hur har hon lärt sig?

Alvas nyaste grej är att säga nej tillika skaka vilt på huvudet när man frågar henne något. Så här:

Jag: "Alva vill du sova?"

Alva: "Neeeeeeeeej!" (tillsammans med huvudskakningar)

Jag: "Alva ska vi byta din blöja?"

Alva: "Neeeeeeeeej!" (huvudskakning)

Jag: "Vill du ha mer mat?"

Alva: "Neeeeeej!" (obligatorisk huvudskakning även här)

Jag: "Får mamma en puss?"

Alva: "Neeeeeeej!" (naturligtvis huvudskakningar)

Jag: "Alva ska vi gå upp till ditt rum?"

Alva: "Neeej!" (även här huvudskakningar så att jag börjar oroa mig för whiplash-skador)

Ja ni förstår grejen...

Nu undrar jag: Jag säger ju i princip aldrig nej till henne, så hur sjutton har hon lärt sig detta?

Det måste vara från Martin, det är trots allt ett av hans favoritord...

Vad gör man?

Vad gör man i följande situation:

Alva har vid några tillfällen hängt och dinglat halvvägs över spjälsängskanten, en hårsmån från att tippa över på fel sida. För att ligga steget före tog jag därför bort fronten på spjälsängen idag så att den blir öppen utåt. Hon kan då klättra i och ur sängen själv eftersom botten är på en väldigt låg höjd.

Problemet är att hon efter den första förtjusningen över att kunna ta sig i och ur sin säng själv glömmer hur man tar sig ner från saker och dundrar med huvudet före ner i golvet. Detta upprepas två gånger med gråt och tandagnisslan som följd.

Jag tänker att jag kan lägga en madrass på golvet nedanför hennes säng så att hon landar mjukt, men det är ju ändå inte helt bra. Hon kan ju landa olyckligt och bryta något. För att inte tala om hur rädd hon lär bli om hon vaknar av att hon ramlar ur sängen även om hon landar mjukt.

Vad ska jag göra? För det är ju liksom inte bättre att hon ramlar ner från översta kanten när fronten är på.

När pappa kommer hem från London

När pappa (Alvas) kommer hem från London får man presenter. Fina sådana också. Eller vad sägs om en röd duffel med härligt vitt teddyfoder?

Presenten

Alva har fått en för tidig julklapp. Alltså det var meningen att hon skulle få den i julklapp, men hon fick den redan i morse.

Presentet består av en dockvagn, en begagnad sådan. Vi tänkte att eftersom hon gillar sin gåvagn så himla mycket så tycker hon säkert att det är kul med en dockvagn.

Det tyckte hon också. Hon älskar den redan skulle jag vilja säga. Det är inte bara dockan som får åka i vagnen, det är bollar, filmer, burkar och skor. Uppfinningsrikedomen är stor när det kommer till saker som kan få åka med.

Dagens upptäckt

Alva älskar vegetarisk pizza med tzatziki på. Älskar!

Alva: "Mmmmmmmm!"

Jag: "Lova att du inte berättar för pappa att du får smaka på mammas pizza."

Alva: "Mmmmmmmmmmmmmmmm!"

Jag: "Lova!"

Alva: "Tack tack, meeee, mmmmmmmmmm!"

Jag.: "Varsågod"

Jag är en usel mamma, jag vet. Men Alva gillar mig.

Tack!

Alva sov från halv sju igår kväll till kl sex i morse. I ett sträck.

Lycka!

Fortsättning

Idag fortsatte Alvas nya fetisch med regnställ, fast hon nöjde sig med bara stövlarna...

Regnställ

Igår när vi skulle till affären och handla utrustade jag Alva med diverse regnkläder. Hon tyckte att hon var himla fin, det tycker hon nästan alltid att hon är.

Grejen var att hon absolut ville fortsätta ha kläderna på sig inne. Hon var mycket framhärdande och till slut fick hon som hon ville. Hon har mig helt i sin hand...

Tillökning

Frågorna börjar komma om det inte är dags för fler barn snart. Att ha två år mellan barnen tycks vara det ultimata för gemene man.

Mitt svar: Och inte få sova på ytterligare tre år kanske? Ni skojar?!!!!

slutkörd

Jag orkar snart inte mer. Kan vi inte snabbspola till en tid när Alva sover hela natten och fram till i alla fall sju på morgonen? Snälla?

I tre dagar har Alva vaknat, inte fem som hon brukar, utan kl tre! Klarvaken och inte en chans att somna om. Inte med välling, inte med buffning, inte av sig själv, inte av att man sitter och håller handen på henne, inte i min säng, inte alls!

Om man normalt sett sov längre än till kl fem så skulle man väl klara att vakna vid tre ett par dagar, men jag har inte så mycket reserver att ta av eftersom jag aldrig får sova ordentligt. Jag orkar inte mer!!

Och Alva sen då, hon behöver ju också sin sömn. Visserligen sover hon middag så hon får ett par timmar till, men nog behöver hon sin nattsömn. Sammanhängande sömn i tolv timmar.

Vad ska jag göra för att hjälpa henne (och mig själv)?

Ny outfit

Alva har fått nya kläder av farmor. Hon tycker själv att hon är väldigt fin och tittar beundrande på sin tröja hela tiden.

Annars är nya favoriten en nallepuh-docka som sjunger och spelar när man trycker på olika knappar. Den bär hon med sig överallt. Själv är jag måttligt road...

Hemlängtan

Jag sitter hos mamma och pappa. Jag har precis fått Emelie i säng. I hjärtat river längtan efter min lilla trollunge. Hon fattas mig när vi inte är tillsammans. Att inte ens få stryka henne över håret och placera en lätt puss på lilla hjässan där hon ligger och sover sött i sängen innan jag lägger mig är tungt.

Alva, mamma älskar dig!!

Mysteriet med oboyen

Jag gjorde mig en kopp varm oboy förut. Utan att tänka mig för ställde jag ifrån mig den på vardagsrumsbordet när telefonen ringde. När jag kom tillbaks var muggen tom.

Jag vet inte vad som har hänt, men jag har mina misstankar...